7 veckor senare…

Idag har jag varit ute på min första utflykt helt på egen hand! Det blev en väldigt dyyyr utflykt med taxi in till stan, klippa och färga håret, sushi och sedan taxi hem igen men oj vad det var värt det. Kände mig som en vuxen människa igen. Och dessutom känner jag mig som en heting igen. Mitt hår har varit ett katastrofområde sen sjukhuset och deras rengörings tvål som blekte håret flera nyanser. Men nu är det så fint, så fint igen. 

En liten kort catch-up på vad som har hänt de senaste 7 veckorna.

Olycka, operationer, 6 veckor med gips, två möten med sjukgymnast, massa hemma övningar, gång-träning (blir varvad av en ett-åring som skrattar retsamt åt mina försök att stapla framår) och en massa, massa maaaaassa tv-tittande!

Under de här 7 veckorna har jag googlat allt möjligt som har med bruten fotled att göra och har önskat att det funnits någon som gått igenom samma sak jag hade pratat med. Om DU sitter där och känner samma sak så hör av dig!!!!!

Nu blir det många sommarveckor med träning, träning och träning för att vara så snygg som möjligt till den 25 augusti i år! Yes!!!

 

Ben och brott -Sjukhuset

Nu när jag äntligen är hemma tänkte jag berätta lite om vad som hände efter att ambulansen hämtat oss i Dalby.

Viktor fick sitta fram och ringa en miljon samtal och jag låg bak i ambulansen där lustgasen och smärtstillande sprutor bor!

Jag kände ingenting i foten när jag låg där i hundrastgården utan höll på att skämta med personalen precis som vanligt. Men i ambulansen började det göra ont och hela resan är ganska dimmig nu efterhand eftersom jag fick andas lustgas hela vägen och de gav mig en hel del ordentligs smärtstillanden.

Inne på akuten var de tvungna att dra foten rätt. Först försökte de göra det utan att ge mig extra smärtstillande… vilket inte gick särskilt bra kan jag avslöja. I med mer smärtstillande och typ en halvmiljard andetag lustgas och sen hamnade foten på något sätt med tårna pekandes uppåt igen.

Sen minns jag inte riktigt hur det gick från det till det att foten var lindad med skena och klar men det hände i alla fall.

(Fick även ett överraskningsbesök av en gymnasievän som jobbar som sjuksköterska på akuten. Väldigt kul även om det var tråkiga omständigheter!).

Torsdag och fredag är ganska röriga för mig överhuvudtaget men jag vet att sent torsdagskväll opererades foten. Jag var livrädd för att sövas, känna smärtan, inte vakna igen, att något skulle gå fel… Tack och lov var det underbara narkossköterskor och en mycket trevlig narkosläkare som förklarade exakt vad som skulle hända. Jag skakade, frös och grät men de tig bra hand om mig. De frågade vart jag brukade resa någonstans och sen minns jag inte mer. Någon gång vid två vaknade jag upp igen i ett mörkt hemskt rum. Det var riktigt obehagligt. Usch.

Viktor kom så snart han kunde på morgonen sen och på något sätt tog jag mig igenom dagen. Jag hade så fruktansvärt ont och morfinet fungerade inte ordentligt… Vilket personalen vägrade tro på! ”Du har fått maxdos bla bla bla” vilket jag fått veta I N T E F I N N S!!! De bara var onda. Jag fick en massa besök under tiden på sjukhuset och jag vet inte hur jag hade klarat mig igenom smärtan annars! Tack alla!!! Ni är så underbara!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tidigt på lördag fick jag kryckor, prata med en läkare och och fick åka hem!!!

Nu väntar 5,5 veckor med gips (får byta till ett lättgips om en och en halv vecka )… En massa tid på kryckor, i rullstol och liggandes i soffan alltså!

Brott och ben – Vad hände?

Det var minnsan evigheter sen jag skev något i den här lilla bloggen. Men eftersom jag just nu inte har något att titta på, inte orkar läsa något och tredje alternativet är att sova (något som helt enkelt inte går med en rejält uppsvullet fot i gips).

Vad hände?

Jo jag och min Viktor var i den underbara hundrastgården som ligger max 5 minuter hemifrån. Sov vanligt sprang jag och bussade med hundarna. Och vid ett tillfälle råkade en av den springa rakt in i min sida så att jag tappade balansen.

Det lät som om en pinne kläcktes in ut i mig. Utan att ens se på högerfoten kunde jag känna att någonting var väldigt fel. Viktors ångestfyllda skrik när han sprang till mig bekräftade det hela. Medans Viktor pratade ned 112 så ringde jag ett smått hysteriskt samtal till Lo om att Dale skulle komma och hämta hundarna ( som väl också var rejält chockade och hade samlats under ett bord i skuggan). När ambulansen kom efter max 7-12 minuter sa den ena förare när hon kom gående ”oj oj oh!’. Inte kul när de som ser sjuka saker hela tiden reagerar på den fina vinkeln av min fot.

När Dale hämtade hundarna kom en annan kille med en tax… Och släpet i hunden i hundrastgården??!! Där låg jag på marken med 3 grönklädda personer runt mig och ser en tax springa runt oss i ögonvrån. Bara kändes som otroligt dåligt beteende.

Jag fick testa lustgas för flesta gången. Var inte så häftigt som jag hört men det var en upplevelse helt klart.

Bild precis efter olyckan. Viktor ville inte ta någon bild men jag tvingade honom. Fötterna ska alltså peka rakt upp på högra benet men istället ha fotknölarna flyttat upp sig och foten har vridits nittiograder. Mysigt.

No sleep… Igen!

Jag har förlorat min förmåga att somna normalt. Igen. Varför vill min kropp sova mellan 06.00-14.00 men absolut vägrar mellan 23.00-06.00? Det hjälper inte att jag sover endast fem timmar och sen stannar uppe och lägger mig slutligen i lagom tid. Jag är så otroligt trött nu och trots att absolut inget stör mig (livet är allmänt underbart just nu) så ligger jag här… Timme efter timme… Lajdidajdanbläää.

Tänk om man istället fick vara en ljusröd och vit husky som bara kan somna i ett nafs?

Back for good hoppas jag!!!

Lång blogg-paus. Efter att kursen i Åkarp var över för en månad sedan var jag helt slut och har behövt all tid att leva och återhämta mig. But now I’m back.

Oki. Plus 6 kg igen. Det finns måååååånga anledningar till varför det ser ut som det gör men nu kör jag på och försöker lösa det hela under vägens gång!

Så nu står vågen på 89,3. Hur gillar vi det??? Inte mycket alls. Jag har inte tränat alls på en månad och även om vi haft ett öga på kosten så har det trots allt varit jul och nyår (vilket för oss betyder en halvmiljard olika middagar) vilket gjort sitt.

Men nytt år, nya möjligheter, ny chans att använda gamla sönderanvöda uttryck! Jag är inte den första att trilla några steg bakåt i viktresan men fy tusan vad det svider. Aj aj aj!

Men nu kör jag igen och hoppas för allt i världen att jag får vara fullt frisk i 7-8 månader för jag är ÅTERIGEN förkyld med bihålorna totalt igenkorkade och feber över 38 strecket. Totalt meningslöst. Så när den här ondskan är borta ur kroppen blir det inget mer sådant på länge!!!

I övrigt har det hänt sjukt mycket trevligt de senaste månaderna men mer om det vid senare tillfälle.

Bjuder på en video från YouTube, vocals: ME!

Formcheck och ett år sen start (typ…)

I söndags var det dags för första formchecken efter nystarten! Den tidigare vikten var 85,4 kg och söndagens vikt stannade på 83,3 kg! Yeay! 13,3 kg kvar till målet på 70 kg jag satt upp tillsammans med Lina til maj 2012.

Senaste viktminskingen: -2,1 kg
Aktuell vikt: 83,3 kg

BTW så är det nu ungefär ett år sen jag började hela min resa. Lite skillnad kanske?

Tack alla som stöttar så fint!!!

Har fått helt galet underbart fullt med peppande kommentarer av vänner och folk som läser bloggen. Är så tacksam för allt peppande. Tack tack tack!!! Ni är bäst bäst bäst!!!

Någon som dock inte stöttar på i viktnedgången är lille Dean. Han visade  tydligt detta genom detta bus:

Ja ja… på måndag kommer förhoppningsvis min nya shaker hem med leveransen från fitnessguru.se. Då kommer även 4 burkar proteinpulver hem till oss här i lilla Bjärnum. Yeay!

Två dagar till nästa formcheck nu.
Problem: En av dagarna är en fredag… och en av är en lördag. Sämsta dagarna ever att vara duktig på. Blärk! Ja ja… om jag faller ikväll eller i morgon så har jag i alla fall bränt bort 450 kcal på gymmet idag. På en halvtimme! Någon gång måste jag öka upp tiden och se hur läge jag egentligen orkar hålla på. Om man bara slapp att svettas! Blä!

Premiär på gymmet för parträningen!

Etiketter

Bild, Gymmet, Hälsa, Träning

Tre av fyra planerade träningar avklarade den här veckan. I tisdags premiärade jag och Viktor ihop och körde ett lungt och mesigt armar/axlar/rygg/bröst pass lite så där för att testa hur det fungerade. Och det kändes toppen! Nu har jag fått ett fullspäckat tränings-schema på mailen så i fortsättningen blir det inget flummande på gymmet och betydligt mer tränande över huvudtaget igen men det var najs att ha en lung start. Och lite känning hade vi allt i bröst och biceps så här efteråt! Roligaste övningen på gymmet är helt klart bänkpress! Även om jag max kan lyfta 20 kg nu. Wow eller hur? Hihi.

Vikten har vandrat uppåt lite nu igen så det är stenhård kosthållning som gäller fram till helgen och gärna under helgen också om jag lyckas bekämpa svensken i mig som säger: ”Det är helg: Njut av livet! Äääääät!”

Nu praktik, i eftermiddag benbenben, sen kör, mat och tillslut får jag sova.. mmm…

Min axel har smilgropar. Sjukt hett!

And finally: Biljetter till Breaking Dawn del 1 premiären – Check!

Bra start på veckan!

Etiketter

Hälsa, Konfirmander, Kyrkan, Löpning, Träning

Veckan har börjar bra med en 3kms springtur i 5 gradigt väder. Det var skönt att känna att jag lätt hade kunnat fortsätta springa några kilometer till när jag väl nått mitt uppsatta mål på 3 km. Men jag har bestämt att ta det försiktigt upp till 5-7 km innan jag börjar med någon som helst press. Håller pulsen runt 141 s/m vilket motsvarar ca 70%. Men även om man springer sakta så bränns det bort nästan 400 kcal på 30 minuter. Snajdenajs!

Ett annat plus idag var att lungorna I N T E reagerade på kylan. Vi får se hur långt ner i graderna det kan sjunka innan det inte går att springa längre. Jag hatar att springa på gymmet. Det är varmt, kvavt och stinker blä. Så att springa där är inte ett alternativ. Någon som vet om man kan hyra gympasalar och bara åka och springa i?

Nu ska jag krypa längre in under täcket med min Sookie Stackhouse bok och hoppas att jag sover som klubbad hela natten.

Ps. Bästa i helgen som gick: Återträff med bästaste konfirmanderna! Underbara typer helt klart!

Nu är det dags igen!

Big suprise: Jag är inte världens mest aktiva bloggerska just nu! Jag har varit sjuk i en månad men det är nu äntligen över!!! Har lite hosta kvar men jag hostar alltid så jag friskförklarar härmed mig själv! Sitter just nu och bloggar samtidigt som jag tittar på Biggest Loser iklädd mina löparkläder. Wuhu!

Under hela min plågsamma sjukdomsperiod har jag lyckats hålla mig helt still viktmässigt: 85,4 kg. Nästa formcheck är planerad till den 30 oktober men jag kan i alla fall säga att det ser väääldigt lovande ut på vågen så här 1 vecka in i friskheten. Jag (och Viktor med modifikation) har börjar följa Linas kostschema igen. Så här precis i början är det lite plågsamt med all huvudvärk och illamående men jag vet ju att det blir bättre.

Förra helgen var vi i Stockholm. Till att börja med så var tanken att jag skulle åka upp och träna ett pass tillsammans med Lina. Detta förvandlades till att jag och Viktor båda två tränade T V Å pass på Delta under Lina. Yikes. Första passet var det mycket samtal, teknik, motivation, frågor osv. Pass 2: Not so much. Vi fick istället känna på ett hårt benpass!

Hmm… blandade kännslor här.
1. Viktor är helt jäkla grym. Så mycket bättre än vad jag är. Så jädrans stolt man blir och lite hatisk
2. Jag hatar mina idiotiska lungor som mitt i passet bestämde sig för att: Nä.. nuuuu är det nog. Tack och lov så vände det utan att jag behövde ta en massa medicin som gör att jag skakar som ett asplöv. Thank you!
3. Är det inte konstigt hur man under ett pass får en känsla av att man aldrig varit så svag… och efter passet att man aldrig varit så stark?
4. Om detta var ett benpass anpassat efter att vi fortfarande var i återhämtningsläge… hur i h*lvete ser ett äkta mördar pass ut? Iiiii….
5. Jag har aldrig varit en träningsmänniska. Egentligen började jag träna regelbundet i våras för första gången i hela mitt liv. Jag märker verkligen av det när jag ”tränar hårt”. Jag blir helt gråtfärdig när jag inte klarar något istället för att bara kämpa rakt igenom smärtan. Något jag måste jobba på helt klart!

6. Lina är awesome, underbar, fantastisk och underbar och awesome!

Nu ska vi bara få vårt nya träningsschema sen är det gymgymgym som gäller! Viktor är as of igår även han medlem på 24/7. Yeay!

 

Ps. Jag väger mindre nu än vad jag gjort under hela min viktresa… stay tuned!

Nästa viktupdatering: 30 oktober 2011

 

 

 

 

Love of my life!